Ras: Minishetlandponny
Kön: Sto
Ålder: 5 år
Mankhöjd: ca 80 cm
Född: 3/6 -07

Detta är stallets "fina flicka", åtminstone om hon får välja själv. Hela hon utstrålar att hon är en flicka, en med ett enormt ego, ska inte gå i lerpölar, äta väldigt fint och försiktigt och bara göra det hon tycker är roligt. Trots att man kan tro att de stora hästarna ska vara elaka mot henne och så vidare är det precis tvärtom, hon kommer undan med i princip vad som helst. Om det är någon i flocken som stjäl mat för andra så är det Lilla My, hade det varit någon av de andra hade de fått stryk direkt men inte denna lilla råtta, hon har charmat in sig totalt. Lilla My var avvand från sin mamma i slutet på januari -08 så i februari bar det iväg för att hämta hem denna lilla häst. När vi kom fram blev vi visad en box i stallet och när vi tittade in fick vi en chock, hon var så pytteliten, nog för att uppfödaren sagt att hon var den minsta fölunge de fått men inte kunde vi tro att hon skulle vara så liten. Hon gick oss till knäna, kändes ganska komiskt att sätta denna lilla tös i vårt stora 2 tons släp, hon kunde ju nästan gå vilse där inne. Väl hemma började det uppdagas att hon inte haft det så bra hos sin uppfödare som vi trott. Under sin 15 cm långa päls kände vi stora sårskorpor och vid närmare undersökning visade sig att hon hade löss. Sen som om det inte var nog var hon undernärd, man kände varenda revben och ryggraden stod upp. Så det första vi gjorde var att klippa henne på ryggen så vi kunde se hur såren såg ut och behandla dem. Eftersom det var så kallt ute gick det ju inte att ha henne att gå ute med sin nyfriserade rygg utan vi fick köpa ett täcke till henne. Men då vanliga shettistäcken var alldeles för stora fick vi ta till nödlösningen och köpa ett hundtäcke istället. Det fungerade jättebra. När vi sen försökte ge henne kraftfoder, åt hon inte. I två dagar försökte vi truga i henne mer än hö men hon vägrade. Vi funderade på hur vi skulle lösa det och kom fram till att försöka ha henne att äta ihop med Molly för att få lite intresse för maten. Vi var långt ifrån säkra på om Molly skulle acceptera Lilla My då hon hade sitt eget föl Mulle vid sin sida men döm av vår förvåning när vi släppte ihop dem och Molly tog den lilla till sig med en gång. Vi blev ännu mer förvånade när hon tillät Lilla My att dia på henne, hon till och med knuffade undan Mulle för att Lilla My skulle få mer mjölk. Det var som om hon visste att Lilla My behövde näringen som fanns i mjölken. Så från den dagen adopterade Molly denna lilla tös och har vårdat henne sen dess. Idag är hon som sagt hagens primadonna och gör precis det som behagar henne. Lilla My har under hösten -09 blivit inkörd, och hon var så duktig, det var som om hon inte gjort annat så nu kan även hon följa med ut på äventyr.