DETTA ÄR EN HYLLNINGSSIDA TILL VÅRA ÄLSKADE HÄSTAR MAJA, DONNA & MULLE !
Den 30 juni kommer alltid vara en svart dag för oss då vi fick uppleva den djupaste tragedi någonsin. Vi förlorade denna dag våra älskade hästar Maja, Donna och Mulle genom ett åsknedslag och sorgen är så stor så den ej går att beskriva. Den enda klena tröst vi har är att de hann aldrig märka vad som hände, de dog ögonblickligen och smärtfritt.
Saknaden är enorm och det finns ingen som kan fylla deras plats. Trots 10 hästar kvar på gården känns den tom då dessa individer var så stora personligheter. Vi tar en dag i taget och bara försöker komma över detta ofattbara som hänt. De fick lyckligtvis begravas hemma på gården, och vilar nu i en av sina hagar med utsikt över hagar och åkrar. Vi har även hämtat var sin gravsten som är placerad över respektive häst. De ska alltid stanna hos oss.
Maja, Donna och Mulle.... Nya hästar kommer att ta vid, nya personligheter kommer att fylla platsen vad gäller antalet, men ALDRIG någonsin kommer ni att raderas ur vårt minne, Tack för tiden vi fick med er, vi möts i ett annat liv!
TON-Y-FELIN MAY DAY
"MAJA"
Min bästa vän har tagits ifrån mig, hon var min ögonsten, min stöttepelare när det kom till olika evenemang då hon alltid ställde upp på allt man bad henne om. Vi hoppas hon dog lycklig och tillfreds med sitt liv. Vi kommer sakna henne så länge vi lever. TACK min älskade Maja för allt du lärt mig och för att du gav mig två underbara döttrar varav en fortfarande är i livet och hon kommer att föra dina gener vidare. Vi ses i nangijala ! Hon blev 13 år.
Denna dam var vår första shire, vi köpte henne när hon var 4 år och det var kärlek vid första ögonkastet. Maja var född i England och importerades till Sverige som 1 åring. Detta var hästen vi tog med oss när vi skulle göra några uppvisningar eller liknande, nu får hennes dotter ta över den uppgiften. Hon deltog bland annat i shiregaloppen -08 och -09. Denna hästen var kärnan i vår verksamhet.
MAYDAY'S MYSTIC MADONNA
"DONNA"
Vår älskade sprinter finns ej mer och det känns som om marken har slagits bort under våra fötter. TACK för allt roligt vi haft men också allt du lärt oss. Vi har inte alltid varit helt överrens men i slutändan blev allt så bra. Hon dog lycklig och tillfreds med livet och får nu hålla mamma sällskap tills vi ses igen. Hon blev bara 4 år.
Denna "lilla" donna var Majas andra och sista föl. Lilla var verkligen fel att säga för hon var högst av dem alla med sina 1,85 men vad kan man förvänta sig med en pappa på 1,90 och en mamma på 1,82. Redan när hon föddes var hon 20 cm högre än hennes storasysyter var. Donna hade i raka motsatsen till Misti inte blivit bortskämd som liten utan tvärt om, vi jobbade för lite med henne så det har varit mycket olater att träna bort under hennes 1 års period. Detta var stallets snabbaste kallblod vilket hon bevisade sommaren -08 då hon faktiskt VANN shiregaloppen på Tingsrydstravet endast 3 år gammal. Sommaren -09 fick hon chansen att försvara sin seger från föregående år och till vår stora glädje vann hon även detta år.
MULLE
Vår lilla Mulle finns ej mer. Detta var stallets fighter, han trotsade alla odds genom att överleva sin dramatiska födelse och alla andra saker han haft emot sig. Han var en så levnadsglad liten pojk och leka var det bästa han visste. Nu får han leka uppe i himlen och vi kommer sakna honom så otroligt mycket. TACK vår lilla buspojk för den tid vi fick tillsammans. Han blev bara 2 år gammal.
Detta var Mollys lilla son. Mulle var väldigt efterlängtad redan när han låg i mammas mage men tyvärr fick han ingen lätt start i sitt liv. Han föddes 1 månad för tidigt samtidigt som han fick syrebrist i samband med fölningen. Detta resulterade i att han hade svårt att ta sig upp från liggande och när han väl lyckades komma upp på benen stod han som en banan. Hans lilla kropp såg ut som en halvcirkel uppifrån, från huvudet hela vägen bak till svansen och när han försökte gå, kunde han bara gå i tajta högercirklar. Han kunde inte heller dia själv. Hans chanser att klara sig var knappt 10 % men efter lite flaskmatning lyckades han börja dia själv. Detta var ett stort steg i rätt riktning och från den stunden blev han bara bättre och bättre. Efter två veckor hade han blivit så bra att han kunde svänga åt vänster och gå rakt när han gick. Det enda bestående problemet han hadde var att han var mer eller mindre blind på sitt ena ögat. Men detta störde honom inte ett dugg. Han klarade sig lika bra som de andra. Mulle var vår lille mirakelpojk, som trots så dåliga odds lyckades bli så bra !